4 år senare..
Jag ska inte ljuga, jag är en som gillar att snoka på andra människor. Och då menar jag människor som jag kännt som inte finns i mitt liv längre, som svikit en. Jag tror att alla människor gör så, alltså kollar upp folk på fejjan eller deras bloggar om dom har någon.
För några år sen när jag var 16 år träffade jag min första kärlek. Eller vad jag trodde att han var i alla fall jisses vad naiv man var när man var yngre.
Han sa att han älskade mig, hur kunde han säga det när han inte ens visste vad ordet betydde, jag trodde honom.
Men vad visste jag, det var första gången jag träffade en kille som gav mig lika mycket värme om inte mer tillbaka istället för bara skit.
Men! Allt var en illusion och det visade sig att han var lika omogen som alla andra killar jag trodde jag gillade.
När det tog slut mellan oss så tog det väldigt hårt på mig, inte för att han var den rätta, för vem hittar den rätta när man är 16 år haha! Utan för att han uttnytjade mig så hårt och svek mig något otroligt, gjorde mig riktigt osäker. Saker som fortfarande sitter kvar än idag. Men jag vet idag att det hade inte med mig att göra, det var helt och hållet han som var problemet.
Det händer att jag kan titta på hans facebook, är liksom nyfiken på hur hans liv ser ut idag. Se om han mår bra och om det går bra i hans liv, för det är så jag är. Struntar i om han sårat mig, tänker inte önska honom eller någon annan illa för det. Alla förtjänar att må bra.
I alla fall så växer jag lite när jag tittar på hans liv idag.
Jag kan inte fatta vad jag såg i denna människa?!
Han verkar inte ha förändrats någonting under dom senaste 4-5 åren.
Jag ser på hans liv och undrar hur man bara kan fastna sådär..hur kan man stanna och inte växa som person, växa upp??
Jag tittar på mitt liv idag och känner mig så lycklig. Jag har en mogen kille.
Han är verkligen min stora kärlek. Han får mig att växa. Han är inte som någon annan jag träffat förut.
Och han är min ♥
Skulle inte byta ut honom mot någon i världen!
Så himla naiv man kunde vara när man var yngre, trodde att den första killen man träffade var ens stora kärlek.
"Det första förhållandet tar alltid slut"
Peace out!
haha håller med dig, men jag kan inte råför att jag gillar när dom inte mår bra haha :p
Men jag hittade faktiskt mitt livs kärlek när jag va 15, sen att det tog ett par år innan vi insåg allting o "vuxit" nog för att bli seriösa är ju en annan grej haah :D
Hoppas allt är bra med dig?
Fy vad jag kände igen mig i din text. Likadan, supernaiv som ung, utnyttjad osv. Men blivit stark och växt! Oh jag kan inte heller låta bli att snoka i deras liv, de som svikit en. Känner mig småsjuk, men äsch, inte ensam iaf tydligen :)
Tur vi har kommit någonstans i livet. Go Sandra. Krya förresten! :)
Tur att jag inte är den enda då ;)
Och Alicia allt är bra med mig :) Förutom att jag är lite sjuk, men jag har ju fått min kärlek så jag kan inte må bättre ^^